dagar kommer dagar går

Bättre på bra på bäst dagar har flutit förbi sedan min födelsedag (24e feb). Jag tänkte nu försöka guida er genom vad som hänt sen dess. Men innan ni fortsätter scrolla neråt, läs om Tammerforsresan 23-24e som nu finns dokumenterad och nedskriven på sarahs blogg. Läs den här.

På födelsedagsmorgonen 24e visste jag ännu inte riktigt vart jag skulle bege mig. Hem till sideby och inte göra något? Hem till vasa och inte göra något? Eller kanske till Ekenäs och se vad södra finland har att bjuda på?

Inte allt för oväntat blev det tåget ner. Tur det, för helvete vilken bra helg det blev! På kvällen for vi till sarahs supercoola fammo som fyller samma dag som mig och åt en av de godaste tårtor jag ätit i hela mitt liv. Och med syster som konditor jag har ätit många tårtor.

Efteråt drog vi ut på vägarna. Jag tror seriöst vi körde (sarah körde, jag satt bredvid) på varje väg i Ekenäs under dagarna. Men vi befann oss inte bara i centrala Ekenäs. Nej, vi körde i Trollböle, Österby, Langasböle, Karis och massor med ställen jag inte kan namnet på. Dessutom hamnade vi på något vis också halvvägs till Pojo.

Dagen efter fortsatte vi köra. Åkte till Karis på BK’s innebandy-fotboll-handbollsmatch. Såg sköna människor.

Var på en fika med Sarah och hennes kompis Sofie. Fortsatte köra och körde i princip hela dagen. På kvällen var vi till Harolds och åt. Det var på riktigt, SÅ sjukt gott. Och billigt. Men gott.

Körde några av hennes kompisar till krogen. Råkade backa på en bil. Körde lite till. Vrålade   till radiomusik. Köpte gravljus och lade på morfars föräldrars grav samtidigt som vi försökte överleva snöstormen.

Chillade hela söndagen. Körde såklart lite. Åkte i väg till Karis där vi lärde oss tanka en bil.

Tillslut blev det dags att åka till tågstationen. Hade ingen lust alls att åka hem men vad kunde man? Sköna människor även på tåget.

Var i extas framme i Åbo och bestämde mig att gå från centralstation till hamnen. Jag aldrig förr varit i Åbo och jag hade ingen karta men nog fan hittade jag rätt på första försöket! Jag har nog aldrig varit så glad över att ha en mästerlokalsinne, för gud i himlen så kallt det var att traska på där!

I hamnen träffade jag upp familjen som vart på kryssning. Men, ingen tid att förlora så det var bara att sätta sig i bilen med några hundra kilometer framför sig. Som att man inte hade åkt tillräckligt med sarah.. Host400kmhost. Nejmen det var mysigt att sitta inträgd i baksätet mellan morsan och farsan. Förutom när det efter några timmar började krampa i benen då.

Veckan efter var det bara tidiga snöiga mornar och jobb jobb jobb jobb.

Men plötsligt var det fredag och vi satt oss i bussen ner till Kouvola. Hela resan satt jag och funderade hur jag skulle blogga om det, och tyvärr vet jag fortfarande inte. Kort och gott var det en riktigt skön vinst, härliga människor och toppenfiilis. Jag vet inte mer än det.

Vi kom hem ungefär 05:30 på morgonen och jag slocknade direkt. Vaknade ungefär 14:00 av solen som höll på att bränna upp mitt ansikte. Fick sms av en kompis som frågade om vi skulle gå ut och gå. Tvingade mig upp och upptäckte att våren hittat hit.

Det blev dags att leta sig till ishallen igen. För en gång skull kom vi oss iväg i tid och fick se 3700nånting människor strömma in. Underbart. Matchen var som en match som ska vara. Vinsten stod som 7-2. Fatta fiilisen bland publiken, för att inte tala om klacken!

Oj. Det blev verkligen ett långt inlägg. Som ni förstår har jag/vi hunnit med en hel del på sistone så nu kanske ni förstår varför det varit rätt glest bland inläggen..

luck

Jag har alltid sagt att jag aldrig kommer skaffa en tatuering och det håller jag fortfarande fast vid. Det är inte det att jag inte gillar dem, för det gör jag verkligen, det är bara det att jag får panik av tanken att ha ett märke på mig som inte går att få bort. Till och med vattentatueringen jag duttade på förut idag gav mig ilningar i ryggen och jag menar .. Den kan man skrapa bort.